Två saker som slagit slint på ett dumt sätt

Beröm. Det är konstigt det. Hur det fungerar på mig i alla fall. För det fungerar ju inte alls. Inte som det skall åtminstone.

1. Ögonbrynen
I vintras då vi turnerade med I hennes skinn fick jag via en av de andra sångarna höra att hennes dotters första kommentar om pjäsen var att jag hade så perfekt plockade ögonbryn. Nå. Det skrattade man ju åt först. För man plockar ju inte ens sina ögonbryn. Men man blev ju glad också. Visst vill man ju vara lite fin fast man inte bryr sig så värst.

Men sen. Började ögonbrynen spöka. För plötsligt såg jag dem i spegeln. Varje gång. Och det var inte bara de perfekt plockade ögonbrynen jag såg. Utan också de där två förvildade stråna, som man ju kunde plocka bort då. Eftersom de störde bilden av det perfekta. Och plötsligt såg jag en rynka vid det ena. Ögonbrynet. En ganska djup en, egentligen. Om man nu riktigt tittar. Man skulle till och med kunna tänkasig ommannukundetänkasig att lägga in lite botox i den. Så att det skulle bli slätt, liksom. Perfekt, alltså.

2. Höstfavoriten

Man har en blogg. Och skriver då andan faller på. Om vad som nu råkar komma i ens väg. Ibland för att man bara måste få avreagera sig. Ibland för att man inte har annat att göra. Eller sen helt enkelt för att man har något att säga. Om nu nån skulle råka läsa. Ibland kollar man statistiken. Sisådär ganska jämn brukar den vara. Utom då Linn, the magic one har länkat till den. Hups vilken kurva det blir då. Och igår, tror jag det var, hade hon utsett min blogg till en av sina höstfavoriter. Oho! Vad skoj! Det är ju alltid kul om nån diggar. Speiellt med motiveringen levererar lite mer sällan, men desto mer kvalitativt. En motivering i min smak. Kvalitet framom kvantitet är ju sånt jag även själv föredrar. Men vad ledde det till då? Att man inte vågar skriva något mer. För om ifall att. Det inte är kvalitet nog.