Klädd som alla andra

Fortsatte fundera på det där med att man ändå försökte. Och ibland kände man ju att man lyckats. Jag menar nu i klädväg. Och ju mer jag just då tyckte att jag lyckats klä mig som alla andra, desto töntigare känns det nu då jag tittar tillbaka.

Som då jag skulle börja den nya skolan efter nian. Hade ett par bruna haremsbyxor till vilka jag sydde en beige college. Alla andra hade ju beige. Så jag såg ut som en pizzadeg med skit i byxorna. Den extra piffen: Afrikanskt halsband köpt på Åbo torg.

Eller då jag började köpa kläder i brutna höstfärger. För det hade ju alla andra. Men mina färger är inte höstfärger. Den extra piffen: Svart kosackmössa.

Eller linnekläder. Byxkjol och jacka. Väldigt vuxet och dyrbart. Den extra piffen: skrynklor och brett magväskbälte man kunde ha resekassan i på klassresa till Danmark.

På tal om Danmark: Hundra miljoner T-skjortor. Alla andra shoppade ju. Extra piff: Neon. Neon, Neon.

Alla andra hade glasögon. Tyckte jag. Så jag använde också ett par utan styrka och kände mig jättevuxen. Den extra piffen: Man var mer självsäker med glasögon om man skulle köpa öl utan ålder.

Sen var jag också väldigt grunge och hippie ett tag. Fast det var mer för att alla andra ville vara olik alla de andra andra. Men de facto trivdes jag väldigt bra. Den extra piffen: Bekvämt och skönt