Ganska töt

Alltså vilken vecka, vilket veckoslut. Härligt, men utmattande. I början av veckan skulle nästa års budgetförslag in och sedan var det Bokkalas för hela slanten. Ända till fredagen klarade jag av att hålla mig till en någorlunda normal arbetstid, men fredagen pågick mellan 8.00 och 01.30 (Hann med lunch 23.30) och lördagen 8.00-02.40. Fast då hann jag med både ordentlig lunch och middag på den litterära supén, så man var inte riktigt lika svimfärdig som dagen innan. Ja, och så var det en fantastiskt god litterär brunch på söndagen. Lugnt och skönt. Bara lyssna på författarna, inga direkta uppgifter då programmet pågick. Killarna kom med också. De ville äta vilda korvar med mamma som de helt tydligen saknat under veckan. Båda kom krypande till min säng då de märkte att jag vaknat. Där låg vi och fnissade åt Poetry Slammet som de tyvärr missade. För de var-ju-inte-intresserade. Sade de. Fast nu har de planerat att vara med nästa år. Då jag berättade om Karisdikten som vann och den fina Snopp-Haikun blev det genast intressant. Så. även snoppar kan vara intressanta. För vissa.

Kan förstås inte låta bli att återge den här:

Snopp snopp snopp snopp snopp
Snopp kuk snopp kuk snopp kuk snopp
Snopp snopp snopp snopp snopp

Som sagt. Alla knep för att få killar att läsa är tillåtna. Fast vårt problem är ju snarare att få dem att göra annat än att läsa. Sådär som att t.ex. gå ut.

Idag blev det förstås en massa spring i uppredandet av Bokkalaset. Snåresalen hade jag och kollegan rett upp redan under natten till söndagen, men allt låg ju i kassar i våra bilar. Och en del ligger där ännu. För det blev radiointervju och räkningsbetalande också. Och en massa annat spring. För att inte tala om alla mail som man inte kunnat ta sig an under veckan, Sånt som inte är akut har fått vänta.

Dagens bästa var ändå räknandet av besökare. 5020 besök sammanlagt under hela kalaset! 2400 av dem var barn och unga och de flesta av dem var högst antagligen bara på ett evenemang var. Men av de 2620 övriga var det nog många som lyssnade på flera författare. Svårt att veta hur många enskilda personer det var i publiken. Men hur som helst. Sjukt mycket folk!

Roligt! Riktigt riktigt roligt! Men men. Det behövs nog fler händer till nästa år. Det är så sjukt mycket praktiskt som skall funka under själva evenemanget. Och hur man än springer hinner man inte vara överallt. Och man hade ju gärna hunnit lyssna på ännu fler författare. Koncentrationen är inte alltid den bästa då man är konferencier och kommer på sig själv med att man glömde säga att mobiltelefonerna skall vara avstängda. Man sitter som på nålar, kan jag berätta. Speciellt då Mikaela Sonck och Lena Barner-Rasmussen läste ur antologin Naken. Det var så känsligt och innerligt, så sprött och gripande. Man hade inte velat höra en Nokia-tune just då.

Så. Om nån är intresserad av volontärjobb på nästa Bokkalas, give me a call.