Stackars djurvän

Discodancer gillar djur. Det gör inte jag. Inte Paprika heller. Pappa är nu varken för eller emot. Kotten har ännu ingen koll. Men husdjur blir det inte i vår familj. Inte bara för att jag inte vill sköta dem, utan också för att vi åker omkring så mycket. Har inga släktingar i närheten som kunde ta hand om djuret då vi är borta heller.

Så Discodancer är lite uppgiven. Helst skulle han vilja ha en hamster eller ökenråttor. Urk. Eller en kanin. Katt eller hund är inte intressant. De är så vanliga. Dessutom är hundar korkade. Katter är söta och roliga då de är små, men sen blir de gamla och tråkiga. Hamstrar och råttor är bra för man kan bygga banor åt dem att klättra i av wc-pappersrullar. Aha! Då vaknar även Paprikas intresse. Men han vägrar känna lukten av djuren i sitt rum.

Discodancer vill börja rida också. Fast helst åsna så inte hästflickorna blir kära i honom. Bra, tänker mamma först. Inget eget djur, men han får ha ett i alla fall, liksom. Och motion är ju alltid bra. Fast det kostar helst sjukt. - Fast billigare än en egen häst, i alla fall, mamma. Och sku jag få en riktigt egen häst så skulle den heta Erik Sadel. Får jag en kanin så skulle den heta Heavypuppe.