Då jag sätter på mig den rikssvenska hörslingan kan jag kanske, kanske höra att ful inte är riktigt lika ful i Sverige som i Finland. Kanske för att alla är fina i Sverige? Att det endast finns fina och ännu finare mänskor?
Men det är som om det svenska språket plötsligt blivit så nyanslöst. Det finns bara vacker och ful. Och är man inte vacker är man alltså automatiskt ful. Eller betyder vanlig faktiskt nuförtiden ful? Kraven har höjts så att alla måste vara vackra för att inte var fula?
Inte vet jag vad jag svamlar. Men nån språkvetare kanske fattar vad jag är ute efter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar