fredag 28 juni 2013

Måste upprepa mig

I mars skrev jag denna haiku:

Nytt

Att tänja gränser
Jobba med riktigt ovant
Helt fantastiskt fint.


Och nu om nånsin känns den aktuell. För det var fantastiskt. Att se premiären av Mio, min Mio. Plötsligt var allt klart. Alla kläder satt som de skulle. Och skådespelarna strålade. För första gången kunde jag se pjäsen utan att koncentrera mig på mitt egna arbete. Inte bara kolla om sömmarna håller, mantlarna sitter och färgerna fungerar. Hittills har jag varit lite blind. Och det blir man ju alltid då man jobbar med en pjäs. Oberoende vilken roll man besitter. För man vet redan allt som skall hända. Men inte den här gången. Jag har koncentrerat mig så mycket på att få skådespelarna att se så bra ut som möjligt mot Petas fantastiska scenografi att jag faktiskt missat en hel del av själva skådespelet. Hästen t.ex. Helt otrolig. Kotten var med på en föreställning och det var hon som påpekade för mig att hästen flög. Det hade jag inte tänkt på. Även om jag ju vetat det. Men igår såg jag det med egna ögon. Hästen flög.

Och jag måste ärligt säga att jag är stolt över att ha tänjt mina gränser.

Så här tyckte NinaFotograf och här ett radioinslag från Vega.

torsdag 20 juni 2013

Att jag hitta en sånhär

...via När det börjar.

Första skivan jag köpte: Wham! Make it big. Och Limahls Neverending story. Samma dag! (Man hade ju gärna ha kunnat säga något intressantare)

Senast spelad låt: Ups. Susanne Sonntags So-so-sommar.

Första siten jag kollar när jag vaknar: Om jag kollar något på morgonen är det fb.

Spel jag spelar mest: Dixit. Sällskapsspel som funkar för alla åldrar. Det står åtta som åldersrekommendation, men funkar med yngre som kan sitta stilla också. Rekommenderar varmt!

VOD-tjänst: -

SVT Play-tips: Kollade på 30 grader i februari, men annars väldigt lite.

Favoritradioprogram: Eftersnack i radio Vega.

Söndagskulturkonsumtion: Söndag är vilodag. Går faktiskt sällan på kulturbegivenheter just på söndag.

Dyraste kulturvana: Kultur är inte dyrt

Film jag sett flest gånger: Amadeus. Räknade till 21 ggr. Sedan tappade jag räkningen. Kanske dubbelt upp? Har ju börjat se på den med killarna också. Kanske det blir en tredje omgång med Kotten. Och herregud, alla barnbarn!

Bok jag läst flest gånger: Maria Gripes Skuggan över stenbänken. Eller eventuellt Ronja eller Bröderna Lejonhjärta. Vuxenböcker har jag sällan tid att läsa flera gånger, det kommer ju hela tiden så många nya så man knappt hinner med.

Favorittidskrift: Allt som kommer emot måste läsas.

Konstart som är svårast att relatera till: Graffiti

Konstverk jag skulle vilja äga: En målning av Sylvia Javén eller en skulptur av Kim Simonsson.

Verk som fått mig att gråta: Många böcker, men nu senast en balettkoreografi. Jag som inte förstår mig på dans håller väl på att lära mig.

Favoritsite: Finsalongen. Ger mig alltid något att fundera på även om inläggen kommer ganska sporadiskt.

Helt kort

Gick hemskt lite längs havet. Läste inte Havet. Och skrev definitivt inte om havet.

Däremot. Funderade jag väldigt mycket på att vara i ett annat skinn. Kanske jag skriver om det skinnet på Leros.

måndag 10 juni 2013

Gaudi blev till sand

Har i två år varit på väg till Barcelona. Men kommer att hamna i Lloret de Mar istället. Är ganska knäckt. Men försöker komma över det. Tyvärr är hela familjen lite dämpad över nyheten. Andra mänskor åker till södern på sommaren, men inte den här familjen. Den åker inte ens till södern under vinterhalvåret. Känns så bortkastat att betala för att ligga på en strand. En dag går väl an. Men en hel vecka. Medan allt intressant finns en och en halvtimme bort. Men att åka tåg till Barcelona med en tvååring varje dag är en omöjlig tanke. Suck!

Men kanske, kanske det här blir resan då allt svänger. Resan då jag lär mig att inte göra något. I en hel vecka. Fast alla sevärdheter skriker i bakgrunden. Inte ens matkulturen kan man ta del av i nån större utsträckning då maten serveras på ett och samma hotell. Varje dag. Men andra mänskor åker ju på såna resor, så kanske jag efter denna vecka förstår tjusningen. Tror att det hade känts okej i februari. Eller ännu i april. Men nu, då Finland är som vackrast och sommarstugan lockar känns det onekligen svårt.

Men kanske det ordnar sig. Måste bara vänja mig. Börja dagen med en martini. Och avsluta resan med socialen väntandes på flygfältet. Så nej. Den versionen går ju inte.

Men en annan version gör sig gällande i bakhuvudet. Lerosversionen. Hade nämligen gärna deltagit i Monika Fagerholms skrivarkurs på Leros i våras. Kanske det är det jag skall hålla på med den här veckan? Skriva. Korka de fina födelsedagspresenterna jag fick. Den rosa anteckningsboken av Friman och Havet som jag fick av Fagerholm. Gå längs havet. Läsa Havet. Och skriva om havet.

p.s. Den som vill kan posta skrivarkursuppgifter åt mig i kommentarsfältet. d.s.

fredag 7 juni 2013

Nalle och jag är inte direkt lika

"Kulturen eller konsten har i sig inget egenvärde. Det har bara blivit så att ordet kultur monopoliserats av dem som inte har annat livsinnehåll."

Björn Wahlroos
som inte säger sig vara särskilt kulturell på det personliga planet i Konstsamfundets årsmagasin Konstsam.


Detta stod att läsa i Hbl i onsdags. Och nu går jag omkring och funderar på vad det är han kallar livsinnehåll. För i mitt liv skulle det inte rymmas så mycket mer. Det är överbelastat som det är. Men om han inte är intresserad av kultur och konst, måste han ju ha fyllt sitt liv med något annat. Vad? Eller sen är det han som inte har något livsinnehåll. Han kanske bara inte vet om det.

lördag 1 juni 2013

Naturväktarna, hoj II

Jag har en undran över tulpaner. Kan de emigrera från land till land under vintern? Det är nämligen så att en lila, modern, tulpan dykt upp i landet med röda och gula tulpaner. Detta land är anlagt på femtiotalet. (Förra århundradet. Och -tusendet) Hur kan detta vara möjligt? Om jag minns rätt mellanlandade denna lila tulpan i fjol somras i ett annat land som ligger mitt emellan dessa två jag talat om tidigare i min fråga.

Kan den eventuellt ha fått hjälp av någon? Något djur? Eventuellt en mullvad? Vi har nämligen några högar som ser ut att vara gjorda av mullvadar, men dessa rör sig (högarna alltså) inte i direkt närhet till detta land.

Hur är det med lagen i sådana här fall? (Ifall det alltså ens är möjligt att detta kan ha skett) Kan en lila tulpan få visum eller uppehållstillstånd i det nya landet, eller räknas den som en illegal flykting? Borde jag i så fall agera Amnesty och se till att hjälpa den tillbaka till sitt eget land? Eller då kanske till mellanlandet eftersom det kanske pågår krig i hemlandet då den sökt  sig vidare därifrån.

Tacksam för svar.